Att etik och regler i media handlar om gränser är givet. Gränser som ska skydda de människor pressen rapporterar om, men kanske lika mycket skydda läsaren från att behöva ta in vinklad, onödig och i vissa fall osann information. Ändå är det just gränser som blir det stora problemet i diskussionen om medias regler och etik. Var går gränsen för ett allmänintresse? Vem beslutar om det? Vad är privatlivets helgd och vad är inte det? Spelreglerna för press, radio och TV är inte alltför tydliga i sin gränsdragning. Såhär lyder punkt nummer sju.
7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. (Här kan du läsa alla regler)
Alltså är det upp till varje redaktion att själva bedöma vad man anser vara att värna om privatlivets helgd och vad som är ett uppenbart allmänintresse. Detta gör att olika redaktioners rapportering om samma händelse kan se totalt olika ut. Låt oss titta på bevakningen av den brutna förlovningen mellan Prinsessan Madeleine och Jonas Bergström tidigare i våras. Att rapportera om den brutna förlovningen är självklart, då till och med hovet lade ut ett pressmeddelande om saken. Hur man rapporterar om det är däremot en helt annan fråga.
Dagens Nyheter, som vanligtvis inte är en tidning som sysslar med hovskvaller, meddelade helt krasst att förlovningen var bruten, utan vidare spekulationer (se artikeln här). Vad de däremot gjorde var att referera till andra tidningar och de "påstådda otrohetsrykten" som florerade. De tog också upp frågan om de andra tidningarna gått för långt i sin rapportering. Där konstaterade de också att de rykten som föregått den brutna förlovningen tänjt på gränserna för den tidigare hovjournalistiken (se den artikeln här). Aftonbladet, som gick ut med bilder, detaljer, intervjuer och spekulationer kring de berörda, medger också själva att de pressetiska gränserna flyttats i det här fallet (läs chefredaktörens bloggpost här). Ironiskt blir det dock när samme chefredaktör i en annan blogg nästan slår sig för bröstet och meddelar att de minsann inte kommer att köpa och publicera bilder på Madeleine i New York (läs här). De vill respektera uppbrytningen av förlovningen, eftersom den föregåtts av en sådan extrem bevakning.
Själv resonerar jag så att det är ett uppenbart allmänintresse att rapportera om en bruten förlovning i Kungahuset. Om jag var redaktör skulle jag naturligtvis också vara nyfiken på orsaken. Antagligen finns det även ett uppenbart allmänintresse att veta orsaken. Då måste man som redaktör dock ställa sig frågan om inte privatlivets helgd väger tyngre. Att spekulera i orsaker och publicera artikel efter artikel med smaskiga detaljer har jag svårt att se skyddar privatlivets helgd. Likaså har jag svårt att förstå hur det skulle kunna finnas ett allmänintresse i att veta att Madeleine besökte en skönhetssalong på Östermalm för att "ta hand om sig själv" efter det jobbiga som hänt. Den här typen av rapportering blir alltför intim och enligt mig är det en uppenbar kränkning av privatlivets helgd.
I den ovan nämnda bloggposten av Aftonbladets chefredaktör anklagar han "vissa medier" för att ta rygg på deras bevakning. Jag kan hålla med honom till viss del. DN klär liksom in "skvallret" i ett fint fodral genom att föra en diskussion om rapporteringen är rätt eller fel. Istället för att själva skriva stora svarta löp visar man bilder på andra tidningars rubriker innehållande ord som "otrohet". Smart kanske, eftersom de lockar läsare som kanske i vanliga fall inte skulle läsa hovskvaller, men som tycker det känns okey när man samtidigt för en diskussion om rapporteringen är rätt eller fel. Detta kan också liknas vid ett aktuellt exempel gällande ryktena om Kungens utsvävande liv för 20 år sedan. Ingen vill publicera skvallret på egen hand, men referat ur boken går väldigt bra.
Det jag dock har upptäckt är att det pågår en ständig debatt om de etiska reglerna och gränserna för rapportering. Chefredaktörerna själva bloggar om varför de gör på ett visst sätt, och varför de inte gör på ett annat. Det visar ändå att reglera ständigt dammas av, vänds och vrids på, men kanske bara för att brytas igen nästa dag.
Vi har fastnat för samma punkt i regelhäftet i våra inlägg. Hur det kan komma sig att man gjort så pass tolkningsbara ordval. Det lämnar som du säger väldigt stort utrymme för utsvävningar. Eftersom gränserna förflyttas mer och mer känns det som diskussionen kring att lagstadga i frågan kommer närmre och då blir det ett intrång i yttrandefriheten som inte heller är önskvärd. Så hur ska man då lösa problemet, för de flesta verkar väl i alla fall överens om att det är ett sådant?
SvaraRadera/Eva Fritze
Hej! :) Jag fastnade för din inledning. Väldigt välskriven och bra frågeställningar innan du behandlar dem i övriga texten.
SvaraRaderaJag refererade också till viss del till paragraf 7, om privatlivets helgd och om att allmänitresse måste finnas. I vissa fall som detta kan dessa paragrafer bli luddiga.
Allmänintresset är en väldigt svår gränsdragning! Publicitetsskadan som kan uppstå måste nog tänkas över. Det mesta som rör våran kungafamilj, som är offentliga personer, anses vara av allmänintresse. Men som du skriver så finns det knappast ett allmänintresse för att prinsessan besöker en skönhetssalong, precis som vilken människa som helst...
"Nu orkar hon jobba igen", "Hon ler igen" är rubriker kring Madeleine jag har reagerat över under sommarhalvåret. Snälla, låt henne vara! Hur dåligt mår man inte när ett förhållande tar slut, tänk då att även få allt publicerat i media med rykten och osanna uttalanden. Dubbelt lidande?
Intressant ämnesval! Värt att nämna tycker jag också är att svensk media verkar till en början ha visit ganska stor hänsyn med offentliggörandet av affären. Tydligen ska flera källor under en längre tid vetat om otrohetsaffären, men inga detaljerade uppgifter publicerades - förrän norska Se & Hör gjorde det. Som du skriver, ingen vill publicera skvallret på egen hand, men det går bra att referera om någan annan gör det.
SvaraRaderaJag tycker att du slår huvudet på spiken när det gäller något som ligger nära etik, och det är hyckleri. Det verkar bli mer och mer vanligt att man "svär sig fri" från pressetiska regler genom att föra en debatt kring huruvida man har gjort rätt eller fel. Detta smutskastandet medier emellan blir ju också lite larvigt och missar poängen, dvs. den större moraliska debatten kring det ansvar som man har som redaktör eller ansvarig utgivare. Den brutna förlovningen i kungahuset är ett bra exempel på en snårig historia där gränsdragningen kan vara svår. Bra skrivet. MVH /Belinda Hellberg
SvaraRaderaBra inlägg! Det finns starka skäl att diskutera hur kungahuset skildras i medierna. Jag menar att de borde kunna granskas och skildras mycket mer än vad som nu är fallet, men då i avseenden som både har relevans och allmänintresse. Idag är det ju - som du mycket riktigt betonar - oftast tvärtom: Både relevansen och allmänintresset saknas. Det blir mest trams.
SvaraRaderaHälsningar!