Allmänintresse och privatliv - vart går gränsen?

Att etik och regler i media handlar om gränser är givet. Gränser som ska skydda de människor pressen rapporterar om, men kanske lika mycket skydda läsaren från att behöva ta in vinklad, onödig och i vissa fall osann information. Ändå är det just gränser som blir det stora problemet i diskussionen om medias regler och etik. Var går gränsen för ett allmänintresse? Vem beslutar om det? Vad är privatlivets helgd och vad är inte det? Spelreglerna för press, radio och TV är inte alltför tydliga i sin gränsdragning. Såhär lyder punkt nummer sju.

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. (Här kan du läsa alla regler)

Alltså är det upp till varje redaktion att själva bedöma vad man anser vara att värna om privatlivets helgd och vad som är ett uppenbart allmänintresse. Detta gör att olika redaktioners rapportering om samma händelse kan se totalt olika ut. Låt oss titta på bevakningen av den brutna förlovningen mellan Prinsessan Madeleine och Jonas Bergström tidigare i våras. Att rapportera om den brutna förlovningen är självklart, då till och med hovet lade ut ett pressmeddelande om saken. Hur man rapporterar om det är däremot en helt annan fråga.

Dagens Nyheter, som vanligtvis inte är en tidning som sysslar med hovskvaller, meddelade helt krasst att förlovningen var bruten, utan vidare spekulationer (se artikeln här). Vad de däremot gjorde var att referera till andra tidningar och de "påstådda otrohetsrykten" som florerade. De tog också upp frågan om de andra tidningarna gått för långt i sin rapportering. Där konstaterade de också att de rykten som föregått den brutna förlovningen tänjt på gränserna för den tidigare hovjournalistiken (se den artikeln här). Aftonbladet, som gick ut med bilder, detaljer, intervjuer och spekulationer kring de berörda, medger också själva att de pressetiska gränserna flyttats i det här fallet (läs chefredaktörens bloggpost här). Ironiskt blir det dock när samme chefredaktör i en annan blogg nästan slår sig för bröstet och meddelar att de minsann inte kommer att köpa och publicera bilder på Madeleine i New York (läs här). De vill respektera uppbrytningen av förlovningen, eftersom den föregåtts av en sådan extrem bevakning.

Själv resonerar jag så att det är ett uppenbart allmänintresse att rapportera om en bruten förlovning i Kungahuset. Om jag var redaktör skulle jag naturligtvis också vara nyfiken på orsaken. Antagligen finns det även ett uppenbart allmänintresse att veta orsaken. Då måste man som redaktör dock ställa sig frågan om inte privatlivets helgd väger tyngre. Att spekulera i orsaker och publicera artikel efter artikel med smaskiga detaljer har jag svårt att se skyddar privatlivets helgd. Likaså har jag svårt att förstå hur det skulle kunna finnas ett allmänintresse i att veta att Madeleine besökte en skönhetssalong på Östermalm för att "ta hand om sig själv" efter det jobbiga som hänt. Den här typen av rapportering blir alltför intim och enligt mig är det en uppenbar kränkning av privatlivets helgd.

I den ovan nämnda bloggposten av Aftonbladets chefredaktör anklagar han "vissa medier" för att ta rygg på deras bevakning. Jag kan hålla med honom till viss del. DN klär liksom in "skvallret" i ett fint fodral genom att föra en diskussion om rapporteringen är rätt eller fel. Istället för att själva skriva stora svarta löp visar man bilder på andra tidningars rubriker innehållande ord som "otrohet". Smart kanske, eftersom de lockar läsare som kanske i vanliga fall inte skulle läsa hovskvaller, men som tycker det känns okey när man samtidigt för en diskussion om rapporteringen är rätt eller fel. Detta kan också liknas vid ett aktuellt exempel gällande ryktena om Kungens utsvävande liv för 20 år sedan. Ingen vill publicera skvallret på egen hand, men referat ur boken går väldigt bra.

Det jag dock har upptäckt är att det pågår en ständig debatt om de etiska reglerna och gränserna för rapportering. Chefredaktörerna själva bloggar om varför de gör på ett visst sätt, och varför de inte gör på ett annat. Det visar ändå att reglera ständigt dammas av, vänds och vrids på, men kanske bara för att brytas igen nästa dag. 

Giftolycka och robinsondeltagare

Det här var svårare än jag trodde. Särskilt eftersom den här veckan överflödat av ganska självklara förstasidesnyheter. Riksdagens öppnande med Sverigedemokraternas scen i Storkyrkan. Reinfeldts nya ministrar med allehanda skelett i garderoben och domen mot de åtalade i helikopterrånet. Naturkatastrofen i Ungern och självklart nobelpris, nobelpris och åter nobelpris.

I radioprogrammet "medierna" konstaterades det, i samband med att de diskuterade nyhetsvärdering, att "det viktigaste kommer alltid först". På den grunden gjorde jag en liten undersökning. 10.45, en kvart innan Nobels fredspris skulle presenteras såg det nämligen under fredagen ut såhär på några stora svenska nyhetsredaktioners webbsidor.

Svenska Dagbladet
1:a nyhet - Nobels fredspris, med spekulationer om Liu Xiaobo som vinnare
3:e nyhet - Giftolyckan i Ungern
Dagens Nyheter
1:a nyhet - Giftolyckan i Ungern
5:e nyhet - Nobels fredspris, presentation av alla kandidater och spekulation kring reaktioner
Aftonbladet
1:a nyhet -  Nobels fredspris, med spekulationer om Liu Xiaobo som vinnare
12:e nyhet - Giftolyckan i Ungern
Göteborgsposten 
1:a nyhet - Nobels fredspris, med endast en länk till webb-tv som sänder tillkännagivandet
9:e nyhet - Giftolyckan i Ungern
Sydsvenskan
1:a nyhet - Nobels fredspris, med spekulationer om Liu Xiaobo som vinnare
Giftolyckan fanns inte med alls  

Undersökningen säger inte särskilt mycket, men något säger den, och särskilt om giftolyckan. Vad är det som gör att DN har olyckan som förstanyhet, samtidigt som Aftonbladet lägger den på tolfte plats, efter rapporteringen om Robinsondeltagarnas vardag?

I inledningen av det ovan nämnda radioprogrammet definieras nyhetsvärdering såhär "hur vi journalister värderar människoliv beroende på var en katastrof eller konflikt äger rum på jorden". Med den definitionen skulle alltså exempelvis aftonbladet värdera de nya Robinsondeltagarnas vardag mer än de drabbade i Ungern. Men jag tror inte nyhetsvärderingen är så enkel. Häger visar i sin bok "en grundbok i journalistik" att det finns många fler orsaker som spelar in. Vikt, icke-normalt, närhet, konflikt, elitpersoner, lättbegripligt och nytt är viktiga variabler som påverkar redaktionernas val av nyheter. Exempelvis är det av stor vikt att det svenska folket får veta vilka de nya ministrarna är. Nyheten om Sverigedemokraternas protest i Storkyrkan får däremot rubriker på grund av det icke-normala i händelsen.

Det finns också stora skillnader mellan olika tidningar och hur de vill profilera sig. Lite senare under fredagen har Aftonbladet giftolyckan som 2:a nyhet med rubriken "Fem döda av slammet". Enbart en förorenad flod väcker inte lika många känslor som om fem människor dött. Den tidning som vill väcka känslor och reaktioner väljer sina nyheter, och framförallt rubriker utifrån detta.

Nättidningen är också speciell som fenomen när man talar om nyhetsvärdering. Inom loppet av en halvtimma kan otaliga rubriker skiftas, nyheter byta plats och webb-sändningar komma upp. Detta till skillnad från papperstidningen som på de tidiga småtimmarna måste välja vilka nyheter som ska få toppa förstasidan. En rubrik som innehåller döda människor kan plötsligt omvärdera notisen till en toppnyhet och putta ner vardagen på robinsonön till plats tjugofyra. Nyhetsvärderingen är alltså en ständigt pågående process, minut för minut. Både hos redaktionen och läsaren.

Premiär!

Kul att arbeta på lite nya sätt i denna akademiska värld. Ser fram emot första uppgiften...